Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kamrater hade öfverlemnat sig åt deras
utsväf-vande frosseri, och der de hade undergått ett
så förskräckligt öde. Men under hela tiden
hade hjelten icke upphört att inandas vällukten
af den snöhvita blomman, hvarje gång Circe
tilltalade honom. I det ögonblick då han steg
öfver tröskeln, drog han isynnerhet försorg om
att lukta på den. I stället för de tjngutvå
troner, som förra gången hade varit uppställda
kring väggarna, höjde sig denna gång mi dt i
salen en enskildt stående tron. Men hvilken
tron! Det var helt säkert det präktigaste säte,
på hvilket någonsin en konung eller kejsare
hade hvilat sig. Den var af massivt, konstigt
utmejsladt guld, försedd med dyrbara stenar,
betäckt med ett hyende som man snarare skulle
hafva tagit för en hop med nyss plockade
törnrosor, och öfverskuggad af en tronhimmel,
hvilken blott Circes fingrar kunde hafva väft och
broderat. Trollqvinnan förde Ulysses vid
handen och lät honom sätta sig på denna
bländande tron. Derpå inkallade hon sin öfverste
kypare genom att klappa i händerna.
”Bär hit,” sade hon, ”den pokal, som är
förvarad åt kungarna, och fyll i den med det
välsmakande vinet, som gladde min broder JEtes’
hjerta, då han sista gången gästade hos’ mig
med sin dotter, den sköna Medea. Gifve
gudarna, att denna goda och intagande flicka såge
mig här erbjuda min ädle gäst detta
förträffliga vin!”
”Ar det en helsosam dryck?” frågade Ulysses.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
