Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då hon trodde sig höra ett doft och djupt buller
under sina fötter. Sträckte då rötterna sig ned
till en förtrollad håla? sjelf skrattande åt en
tanke, som var så utan allt sundt förnuft, gör
hon en sista ansträngning, och nu lyckas det
henne att få upp roten. Triumferande reser hon
sig med sin trofé och kastar ögonen förvånad
på den stora öppning, som hon har frambragt
i jorden genom att upprycka rosenbusken.
Hvilken märkvärdig syn! Denna öppning
blef beständigt större och större, djupare och
djupare, så att den slutligen tycktes vara en
afgrund utan gränser. Ett oupphörligt dån gick
ut från svalgets djup och växte under det det
närmade sig. Man skulle hafva trott att det
var stampande af hästar och bullret af en vagn.
Alltför nyfiken för att taga till flygten, lät hon
sina blickar förlora sig i detta omätliga svalg,
och det dröjde icke länge förr än hon upptäckte
ett spann af fyra svarta hästar, hvars näsborrår
utfiåsade ett dubbelt moln af ånga, och som
drog en gyllene vagn af den mest bländande
prakt upp emot jordens yta. Vagn och trafvare
ilade upp ifrån den bottenlösa afgrunden och
visade sig i dagens ljus. Det var ädla djur,
som skakade sina manar och svansar, hvilka
voro svarta som ebenholtz, och stampade i
marken med sina kraftfulla fötter två steg ifrån
det ställe der Proserpina uppehöll sig. I
vagnen satt en rikt klädd man, som på hufvudet
bar en krona, strålande af diamanter; hans
hållning var majestätisk, och hans anlete skönt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
