Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Betesmarkerna voro lika kala i den herrliga
junimånad, som midt i novemberkölden. Lika
så väl den rike mannens vidsträckta
egendomar som torparens lilla täppa drabbades af
denna obevekliga dom. Då de små flickorna
roade sig med att sköta sina blomstersängar
funno de blott vissna och förtorkade stjelkar.
De gamla skakade på hufvudet och sade att
det ginge jorden som det gick demsjelfva; den
led af ålderdom och skalle icke mera på sin
yta återfinna vårens lifliga leende. Hjertat
måste brista vid anblicken af de uthungrade kor
och får, hvilka bölande och bräkande följde Ceres,
som om deras naturdrift hade sagt dem, att hon
ensam kunde komma dem till hjelp. Hvar
och en, som egde kännedom om hennes makt,
bönföll henne att hafva medlidande med
men-niskoslägtet och åtminstone låta gräset gro.
Men hon förblef oböjlig, fastän hon af naturen
hade ett kärleksfullt sinne.
”Aldrig!“ sade hon. ”Skalljorden en dag kläda
sig i grönt, så skall det först blifva på den
väg, på hvilken min dotter återvänder till mig.“
Då det tycktes omöjligt att på annat sätt
afhjelpa så stora olyckor, så skickades Merkur
skyndsammeligen till kung Pluto för att bedja
honom göra slut på allt detta elände, till
hvil-ket han var orsak, och att tillbakagifva
Proserpina, så att naturens gamla ordning kunde
a erställas. Merkurius skyndade allt livad han
den f« \ J1 beryktade bommen, flög upp öfver
den . förskräcklige väktaren med de tre hufvu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
