Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillfredsställd. Det var visserligen ett mycket
litet förförande granatäpple, som icke innehöll
mera saft än ett ostronskal. Men i Plutos
palats hade hon icke något val. På länge hade
icke någon frukt gladt hennes öga, och hon
skulle kanhända icke få se någon annan. Om
hon icke genast smakade på den, skulle den
blifva ännu mera torr och fullkomligt omöjlig
att äta.
“Jag kan dock åtminstone smaka på den,“
tänkte den oförsigtiga.
Hon tog granatäpplet och förde upp det
till sin näsa. Man vet icke huru det gick till,
men då frukten befann sig så nära vid hennes
mun banade den sig snart en väg in i den.
Denna handling måste hon för alltid beklaga. Utan
att tänka öfver hvad hon gjorde, satte
Proserpina sina hvita tänder i det ödesdigra äpplet.
Just i samma ögonblick öppnades dörren till
rummet och kung Pluto steg in, följd af
Mer-kurius, hvilken ifrigt hade begagnat sina
talgåf-vor för att utverka den fångna ungmöns
befrielse. Yid det första ljudet af deras inträdande
tog barnet granatäpplet nr sin mun; men den
sluge främlingen, hvars blick var lika
genomträngande som hans förstånd, gissade af hennes
förvirring och åsynen af tallriken, att hon hade
smakat på någonting. Den beskedlige Pluto
deremot hyste ingen misstanka.
“Min kära lilla Proserpina,“ sade
herrskaren på dessa orter, medan han tog en stol och
drog henne kärleksfullt till sig, “du ser här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
