Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Så utbred dem då, dessa kära armar,
emot din Kila dotter och öfverhopa henne med
kyssar!“
Knappast har en välkänd röst uttalat dessa
ord, förrän Proserpina kastar sig till sin moders
barm.
Ni fån icke begära af mig att jag skall
beskrifva eder modrens och dottrens
ömsesidiga hänryckning. Jag afstår härifrån emedan
det skulle blifva mig omöjligt. En smärtsam
och lång skiljsmessa hade låtit dem båda
utgjuta många bittra tårar, och nu fällde de
tårar i vida rikare mått; men dessa voro också
vida ljufvare; deras glädje kunde icke finna
något mera vältaligt uttryck.
Då deras sinnesrörelse något hade lagt sig
betraktade Ceres Proserpina med ängslan.
“Mitt barn, har du intagit någon föda i
kung Plutos’ palats?“
“Kärå moder, jag skall säga dig hela
sanningen. Ännu i morgse hade jag ingenting
förtärt derinne, men i dag bragte man mig ett
granatäpple, som var helt förtorkadt. Det fanns
ingenting annat qyar deraf än skalet och
kärnorna. Som jag på länge icke hade sett en
enda frukt och emedan jag höll på att dö af
utmattning gaf jag vika för frestelsen och bet
uti äpplet. I samma ögonblick stego kung Pluto
och Merkurius in i det rum, der jag uppehöll
mig. Jag hade ännu icke sväljt någonting,
kära moder; jag hoppas åtminstone, att jag icke
har handlat orätt; men jag måste erkänna det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
