Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Tro mig, sköna’ prinsessa! ifall du vill
göra mig en sådan tjenst, så lofvar jag dig
en erkänsla derför, som först skall sluta med
mitt iif.”
Under det han betraktade Medea,
förvånades han öfver den märkvärdiga slughet, hvaraf
hennes drag buro prägeln.
Hon var en af de personer, hvars ögon
tycktes vara en dunkel gåta. Han kunde
jem-föra dem med två afgrunder som voro till den
grad outforskeliga att man måste betvifla
huruvida man verkligen såg deras bakgrund, eller
om icke denna förlorade sig i ett undangömdt,
ogenomträngligt djup. Om man kunde
förutsätta att Jason var åtkomlig för fruktan, skulle
han hafva varit rädd för att ådraga sig denna
prinsessas fiendskap. Oaktadt alla sina behag
kunde hon i det nästa ögonblicket blifva lika
fruktansvärd som draken hvilken var satt att
vakta det gyllene skinnet.
”Prinsessa,” sade han, ”du tyckes verkligen
vara sjelfva visheten och makten, som har iklädt
sig kött och blod. Men hvilken väg vill du gå
för att hjelpa mig, såsom du har föreslagit?
Skulle du vara én trollqvinna?”
”Ja, prins,” svarade hon leende, ”du har
gissat rätt. Jag är verkligen en trollqvinna.
Circe, min faders syster, har uppenbarat mig
sin vetenskap; det skulle vara lätt för mig, om
jag ville, att tala om hvem den gamla qvinnan
var med påfogeln, granatäpplet och
kryckkäppen, som du bar öfver floden. Om jag hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
