Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ungt blod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det förstås, den, som är feg och lat, får snubbor, och
något brott mot disciplinen tål han ej. Då blir du häng
eller nedskjuten med detsamma. Men är du modig och
rask, är han som en far för dig.
— Ja, nog vill jag göra mitt bästa och utmärka mig
och klå de papister och kejserlige, utbrast Carl Stjernstråhle,
i det han slog med handen på värjfästet.
— Det hoppas jag också, yttrade Hjelm... men se,
nu resa sig herrarne, och kungen kommer häråt, fortsatte
han och pekade mot akterdäcket af skeppet.
På däcket framför den höga akterstammen med
kastellet var utbredd en ljusröd, flandrisk matta, ofvan hvilken
var spändt ett praktfullt tält af hvit, holländsk linneduk med
tunga guldfransar. En grupp af högre officerare i lysande
uniformer och svajande plymer och fjäderbuskar hade nyss
setat under tälthimlen, ifrigt samtalande och ömsom genom
kikare betraktande krigsfolket på stranden, ömsom de
kartor, som lågo utbredda på ett bord.
Nu skingra de sig, och en grupp af tre personer
komma promenerande mot ynglingarne. Vid första
påseendet kunde man urskilja en betydlig likhet mellan de tre
männen: samma höga, bakåtlutade panna, samma djärft
framspringande näsa, samma uppåtstrukna hår. Den, som
gick i midten, talade lifligt med de två andra, af hvilka
den till höger föreföll ett tjugutal år äldre, den på
vänstra sidan några år yngre. Båda hörde aktningsfullt på.
Den talande tycktes vara en högre officer, omkring
trettiofem år gammal. Han var ganska korpulent, men
höll sig mycket rak. Kring lifvet bar han en svart sidenrock,
hvars skört räckte ända ned öfver de gula kragsstöflarne. En
hvit spetskrage och några silfverknappar lyste upp den
svarta drägten. Hufvudet höll han tillbakalutadt, och
blicken spelade liflig ur de stora, blå, utskjutande ögonen.
Håret, hvilket liksom skägget var guldblondt, låg
uppkammadt i en toupé öfver hjässan. Knäfvelborrarna voro
käckt uppvridna och mellan de röda läpparne lyste de
hvita tänderna fram. Mannen talade med en högljudt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
