Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. »Slut leden! Hugg in!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dragen, utpekades som ryttmästaren Giacomo Baptista,,
nyligen antagen i svensk tjänst.
Efter dem kom en ung blek man, som såg sjuklig ut.
Han hostade lätt, då han passerade förbi.
När Stjernstråhle fick se honom, ryckte han till och
bleknade,
— Silva! höll han på att utbrista. Signor Francesco
Silva. .. lifslefvande ! Så har jag då icke hans död på mitt
samvete.
Yid stora bordet i midten af salen gick det hett till.
Den ena visan aflöste den andra. Rostockerölet och mal-
vasiren flöt oafbrutet nedför törstiga strupar. Rittmeister
Claus Hesekiel von Drake, den äfven »Benranglet» kallades,
dundrade och skrålade. Röfvarhistorierna trillade ur hans
mun som kulorna på ett radband under en munks fingrar.
Benranglet hade varit med om allt. Han hade älskat mar-
kisinnor. Han hade kämpat envig med gastar och troll.
Och gud vet, om han inte, när stånkornas antal blef
större än vanligt också berättade, att han blifvit både steglad
och hängd.
Men präktig var han, den långe ryttmästaren.
Lika friskt som han ljög, lika tappert slogs han, när
det gällde. Som en dånande orkan rusade han in i strids-
vimlet. Aldrig en blinkning för faran. Oförvägen intill
öfverdåd. »Vorwärts!» »Vorwärts!» var hans valspråk.
Och med ett »Fotz tausend!» på läppen och ett leende i
ögat klöf han gladeligen kroaternas skallar.
Samkvämet blef bråkigt för unge Stjernstråhle. Han
kastade en silfverslant på bordet och gick bort och ställde
sig i fönstret.
På torget var det tomt. Soldaterna hade gått till sina
kvarter, och endast några tackor med sina lamungar beta-
de gräset mellan stenarne. Klockorna ringde till vesper.
Melodiskt flöt klangen ut öfver nejden i den klara afton-
luften, och från lägret hördes psalmsång, sjungen af sträfva
röster.
Ett par borgarflickor gingo pratande tätt förbi fönstret.
— 33 —
Gula Brigadens hjältar’ 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
