Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. »Slut leden! Hugg in!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35 —
komplott mot hans lif? Ja, italienarne äro nog inte att
lita på.
Innan han gick, frågade han sig för, bvad den längste
af de tre italienska officerarne, — han med den befallande
hållningen, — hette, och fick då veta, att det var öfverstelöjt-
nant Quinti del Ponte, som nyligen öfvergått från Contis
läger i Garz till den svenska hären.
Då Stjernstråhle kom upp på sitt rum, slet han af sig
rocken, slängde den på en stol och kastade sig med stöflar
på sängen, där han nästan ögonblickligen insomnade.
Han var tung i hufvudet, unge Stjernstråhle. Malva-
sirvinet blandadt med det mörka rostockerölet hade lagt
sig som en blyhand på hans hjärna. Han sof oroligt
och vred sig i sömnen som under plågor.
I ett brokigt virrvarr af tumlande gestalter drogo dröm-
mens skepnader förbi. Hångrinande i ett skumt hörn såg
han Mefistofeles stå. Den höge potentaten bar en svart
sammetsdräkt med röda inslag i bröstet, men under bock-
hornen och baretten urskilde han signor Silvas anletsdrag.
Plötsligt förvandlade denne sig till en rundbarmad, tysk
borgarflicka, som skälmaktigt kysste på fingret åt honom.
Stjernstråhle log i sömnen. Men hastigt var bilden för-
svunnen, och han såg i stället en blåklädd svensk adels-
fröken stå under en lind och med tårade ögon vinka åt
honom. Nu syntes kungen. Han var sig lik med de vac-
kra blå ögonen och det guldgula skägget, men hade blifvit
så märkvärdigt lång och mager. Och rätt som det var,
trollades ett bord och en bänk fram, och kungen och
Stjernstråhle satte sig att dricka fradgande rostockeröl,
som adelsfröken serverade dem i väldiga trästånkor. Kun-
gen var högljudd och munter och stötte hårdt med sin
värja i marken. Midt under drickandet slog kungen ho-
nom på axeln och skrek:
-— I morgon rida vi ut och rekognoscera, Stjernstråhle!
— Ja visst! svarade denne.
Men så kom han att se upp på den blåklädda adels-
fröken och så sa’ han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
