Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 3. »Häng bofven!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| TREDJE KAPITLET. |
Häng bofven! |
I hålvägen, där striden rasat slut, höllo soldater på att
hopsamla de sårade. Kampen hade varit het. Skarpa
hugg hade växlats, och vän som fiende visat ett
dödsföraktande mod. Krutröken och molnen af dam voro
skingrade, och i det bländande solskenet såg man nu krigets
fasor i hela deras förfärliga grymhet.
Kringspridda, i alla tänkbara ställningar, blodiga,
nedsmutsade, trasiga, med af pikstygn upprifna underlif, ur
hvilka inelfvorna flöto ut, med krossade hufvudskålar och
brutna lemmar lågo de svenske och de kejserlige blandade
om hvarandra. Värmen var tryckande, och de sårade
soldaterna suckade efter vatten. Stönanden och vrålanden
af smärta genljödo. Hästarne gnäggade med rosslande
strupar och sparkade i dödskampen upp sand och grus. Många
blödde ännu af de förfärliga hugg och stygn som sargat
deras länder. Och mer än en soldat såg man, som nästan
vansinnig af törst kraflade sig med klufven skuldra fram
till sin häst, och girigt sög det mörkröda blodet, som
vällde ur såret.
Gripande var att iakttaga de fiendtliga soldaternas
blickar, då de svenske med fältflaska i hand gingo förbi dem,
och fuktade någon landsmans läppar. Och mången
svartmuskig kroat, hvilkens öga i stridens hetta hade flammat
af grymt begär att döda, kunde icke återhålla tårarne, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0057.html
