Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Flodvattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 68 —
fanns icke ett träd, icke en buske eller någon större sten,
bakom hvilken man kunde gömma sig. Allt närmare och
närmare kom patrullen. De kunde höra soldaternas takt-
fasta steg i den lugna nattluften. Inom några få ögon-
blick skulle de vara upptäckta. Hvad fanen skulle man
göra?
— Nu har jag det ! hviskade plötsligt kapten Lars.
— Nå, sjung ut!
— Jo, så fort soldaterna visa sig bakom sista tältet
springa vi fram och öfverfalla dem. Vi sticka ned dem i
ett huj, innan de hinna blinka.
— Ahja! Temligen acceptabelt. Men bullret, vapen-
braket, ropen komma att väcka halfva lägret. Duger inte.
_! Ja, då vet jag ta mej tusan ingenting, mumlade
kapten Lars och såg bister ut.
Plötsligt glänste det till i Benranglets ögon, och ett
bredt leende flög öfver hans drag.
— Yi få spela krokodil, yttrade han.
Kapten Lars runda ansigte såg ut som ett enda fråge-
tecken, tryckt i fetstil.
— Hvad fanen menar du?
_ Jo, vi måste krypa ned i vattnet, så att det helt
och hållet’ döljer oss och endast hålla munnarne och näsan
öfver ytan. Då kunna sannerligen soldaterna ej upp-
täcka oss.
— Brrr!
Men det var intet annat att göra. Och tyst och för-
sigtigt kröpo de båda hjältarne ned i vattnet och lade sig
på magen på bottnen vid den svagt sluttande stranden.
Allt närmare kommo soldaterna. Man kunde vänta
att få se dem dyka upp bakom tältet i hvilket ögonblick
som hälst.
Då vände Bemänglet sig åt sidan och fick se sin vän,
kaptenen, ligga med halfva kroppen ofvan vattnet.
— Ned med ändan, Korfl hväste han.
— Jag kan inte, svarade denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
