Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Stenröset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 86
_ Vet ni något värdshus här i närheten, ryttmästar
von Drake? yttrade Falkenberg och vände sig om i sadeln
till Benranglet.
— Nej, icke hvad jag kan påminna mig, general. Och
skulle det finnas något, är det väl så fullt af kejserlige,,
att ingen bänk ens finnes ledig.
— Men det kunde vara bra att få tag i något. De
där tunga molnen tycker jag ej om. Regnet kan komma
och då sofver man illa på bara marken. Yi måste ha
friska krafter i morgon. Ingen vet, hvilka strider som
kanske vänta oss.
Den sista gyllne strimman hade nu försvunnit från
himmelen och mörkret föll på. Annu kunde man godt se
vägen, men efter en stund, da de kommo in pa en skogs
stig, blefvo skuggorna så dunkla, att till och med hästarna
med svårighet letade sig fram.
— Här slå vi läger! yttrade Falkenberg, och höll in
sin häst.
Med en kort ryckning i tyglarne stannade den lilla
truppen. Ryttarne sutto af, bundo hästarne vid några björ-
kar, och så börjades tillredelserna för natten.
Generalen själf begaf sig ut på spaning efter vatten,
och Benranglet blef högste kommenderande öfver tillrust-
ningarna. Stjernstråhle och Hjelm skickades att skaffa
ris och torra trädgrenar — om de kunde finna några.
Kapten Lars beordrades att packa upp matsäcken, som, för-
delad i knyten, var fäst bakom hvarje ryttares sadel. Men
innan han begynte det vigtiga uppdraget, förmanade ho-
nom Benranglet:
— Försigtigt, kapten! Tappa ingenting! Och ät för
tusan icke upp hälften af den goda lübska skinka, som
vackra Lisbeth på Rådhuskällaren gaf oss! Du får icke
ens lukta på den! Och krusen med Rhenvinet uti har jag
reda på, herr kapten. Smakar du på det, innan vi allge-
meines äro församlade, så — vid min döda mormors skarp-
slipade näspets!— skär jag icke ur ditt feta skrof ett kött-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
