Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 113 —
lefvas BarrabamI Natt skulle göras till dag; dag till natt.
Alla traktens lättsinniga kvinnor och hvarje kringstrykande
ziguenerska, som var något så när ung och fager, skulle
inbjudas till denna sardanapaliska fäst. Och som en värdig
afslutning på densamma skulle följa Benranglets tortyr och
brännande å båle. Damerna klappade i sina små händer,
och kavaljererna vredo käckt upp knäfvelborrarna vid tan-
ken på de njutningar som väntade dem.
Bemänglet hörde samtalen och glädjeutbrotten, där
han red i midten af kavalkaden, och han förstod situatio-
nen. Den var icke riktigt angenäm för honom. Ensam
var han, långt in i fiendeland, utan en kamrat vid sin
sida, och utsigten till räddning var mörk. Ett tag funde-
rade han på spränga leden och så fängslad han var sätta
af i vildaste karrier öfver diken och fält och på så sätt
söka undkomma; men han insåg det fåfänga i den planen.
Eller också att försöka kuppen i samma ögonblick, som
man satt af på inre borggården. Men hvart skulle han
komma! Nedskjuten skulle han bli som en hund; och i
bästa fall skulle han förskaffa sig ett farligt sår, som skulle
taga hans kraft och göra honom oduglig till strid. Nej
bäst att invänta det lämpliga tillfället! Försigtigt måste
han gå till väga; och kunde han icke med styrkans makt
nå sitt mål, finge han använda list. Måtte nu bara ka-
valjererna och riddarne och soldaterna dricka och fästa,
så att ögonen blödde på dem, och de, tyngda af dryckjom
och mat, föllo sofvande under borden! Det skulle vara en
Duds välsignelse i denna förbannade situation!
Snart syntes slottet höja sina tinnar öfver trädtopparne.
Det ägdes nu af en af kavaljererna vid namn Gyllingkorn,
riddare von dem Lügen, och tillhörande en gammal rof-
slägt som i alla tider lefvat af plundring och mord samt på att
utsuga sina likar. Gyllingkorn hade förut tjänat som väp-
nare hos den förre slottsherren, Albrecht, som varit en god
och hederlig man, en ädling, till hvilken hela ortens be-
folkning såg upp som till sin naturlige beskyddare. Men
Albrecht var en frikostig men något lättrogen herre. Och
Gula Brigadens hjältar. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
