Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 129
fången besvarade hans muntra frågor. Hon hade väntat
se en förtviflad man, tärd af modlöshet och sorger, och
fann en uppsluppen lustigkurre, beredd till ett lyckadt
skämt. Hans tina sätt, hans ädla hållning tog den enkla
flickan, som endast var van vid rusiga soldaters råheter
och plumpa smekord. Hon fann honom till och med vac-
ker och tyckte det vara rysligt synd, att en så ståtlig och
älskvärd herre skulle försmäkta i ett sådant smutsigt hål.
Benranglet grep flickan om lifvet och sökte kyssa
henne. Men tösen vred sig lös och sprang skrattande bort.
Och längre kom icke Benranglet den gången.
Mot kvällsidan visade sig flickan åter. Nu hade hon
skaffat bättre mat och äfven lyckats smuggla en flaska vin
under kjolen.
— Nå, men, Clärchen, det här var ju präktigt ! yttrade
den fångne ryttmästarn, då flickan blygt räckte honom
vinet. Han slog upp det i sin buckliga tennbägare och
tömde den i ett drag. Han kände blodet, som isats af köl-
den och fukten, som under sinnets nedstämdhet pulserat
långsamt och trögt, åter forsa i sina ådror, han kände lif-
vet återvända.
— Det här skall du få en kyss för, Clärchen, återtog
han, sedan han som en gammal vinkännare tryckt tungan
mot gommen och njutit de sista dropparnes arom. — Du
är värd det, min flicka; du är ta mig tusan värd detl
Och Benranglet, den fyrtioårige, flintskallige ryttmästarn,
nu, när han ville det, en skälmaktig sven, en leende Don
Juan, drog flickan intill sig och kysste henne.
Clärchen ville draga sig undan, men hann ej. Sluten inom
hans kraftiga armar, låg hon vid hans bröst. Den fattiga flic-
kan, som endast smektes af plumpa knektar och rusiga sven-
ner, kände skilnaden mellan deras och en ädlings kyss. Det
var som om det mörka hvalfvet öppnat sig för henne och
den blåa himmelen med seglande, hvita skyar och jublande
svalor sänkt sig ned och gjutit sitt soliga skimmer öfver
hennes unga barm. Hon hörde vårens vindar susa i skog.
Hon kände doften af blommande linnea och ljung. Och
Gula Brigadens hjältar 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
