Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 132 —
Men Benrangiet fick ingen kyss den gången. Vackra
Clärchen höjde menande fingret och hviskade:
— Fortl Skynda digl Jag hörde ett par soldater säga,
att du om ett par timmar skall föras upp att torteras. Nu
är tillfället gynsamt att fly. Vakterna sofva eller äro så
druckna, att de icke märka något, I krukan här har jag
en kjol, en kofta och en hufva. Tag på dig dem och låt
oss smyga oss bort.
— Gudomliga flicka! Du är värd att bli drottning på
mitt slott, hviskade Benranglet och omfamnade tösen.
Hastigt drog han kjolen öfver hufvudet och tog på sig
koftan. När han sedan tryckt hufvan på hjässan, var han
visserligen förvandlad, men att långe ryttmästarn gaf full-
ständig illusion af liten landtflicka, är synd att säga. Kjo-
len var kort och räckte honom icke längre än till ha-lfva va-
den, Där nedanför stucko de grofva, sporrförsedda ryttar-
stöflarne hemskt fram. Koftan var både för kort och för
trång, men genom att spänna remmen omkring henne, fick
han den att hålla samman. Det bästa var hufvan, som nå-
gorlunda täckte hans skalliga hufvud. Och sedan fick han
gå med krokiga knän, för att hans långa räkelfigur icke
skulle märkas. Benranglet tog krukan, Clärchen fatet. Han
öppnade dörren försigtigt och tittade ut. Midt för tröskeln
låg en dödfull vakt med vidöppen mun och blossande an-
sikte, ännu i sömnen omfattande bägaren. Den måste klifvas
öfver. Längre bort snarkade ett par andra soldater, kär-
leksfullt lutade mot hvarandra. Ingen enda nykter och
vaken vakt kunde han se. Vägen var alltså klar.
På tio stegs afstånd skulle Clärchen följa honom. Mötte
man någon, skulle en af dem krypa undan i något mörkt
hörn. Sådan var reträttplanen.
Öfver den sofvande soldaten tog Benranglet ett jätte-
steg. Efter kom Clärchen trippande, lyfte på kjolarne och
klef försigtigt öfver. De två snarkande vakterna, som hvi-
lade famn i famn, vaknade ej häller. Nu raskt framåt!
Kanske man kunde ha den turen att icke möta en enda
soldat i trapporna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
