- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
135

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Simson i filistéernas våld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 135 —
Hjärtat hoppade i den unga flickans barm och hon
var nära att af förskräckelse sjunka till golfvet, när hon
hörde soldaternas samtal. Men hon lugnade sig och följde
modigt efter Benranglet.
Tre trappor stego de upp för utan att möta någon.
Då hördes steg. Clärchen kröp in i ett hörn, men Benrang-
let hann icke undan, förrän vakten var inpå honom.
— Guten abend, Clärchen! Kom, får jag klappa dig!
yttrade soldaten och ville kyssa Benranglet.
Denne hade ögonblickligen fört handen till munnen
för att dölja knäfvelborrarne.
-—- Lass mich gehen! mumlade Benranglet i skäraste
falsett.
— Icke så blyg, min dufva!
— Dra’ åt helveteI höll ryttmästaren på att utbrista,
men nöjde sig med att vagga på höfterna och skynda
bort.
— Hvad Clärchen var fjär i afton! brummade solda-
ten och gick vidare.
Utan äfventyr nådde Benranglet och flickan fängelse-
tornets port och trädde ut på borggården,
Några väpnare stodo i ett hörn och pratade, och vid
vindbryggan gick en vakt på post med musköten öfver
axeln.
De båda flyktingarne tryckte sig intill muren och
väntade.
Hela slottet strålade i ljus. Från hvarje fönster ka-
stades skenet från vaxljusen i kronor och lampetter ut
öfver borggården. Bakom rutor och gardiner syntes skug-
gor af dansande par glida förbi. Festen varade på tredje
dagen, men ännu i lika hejdlöst rus. Gyllingkorn var
spendersam och ville än en gång, innan man gaf sig ut i
kriget för att klå den förbannade svensken, låta vinet flöda
och musikens toner ljuda i sina salar till fröjd och ära för
druckna riddare och damer. Och hans lof sjöngs af allas
läppar. Du är den störste bland oss och den noblaste äd-
ling! Ditt hus är liksom en furstes palats, och dina rike-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free