Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid / 186 (1899) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Gretchen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TIONDE KAPITLET.

Gretchen.

Innanför de små blyinfattade rutorna i ett litet
envåningshus i hörnet af Peter Skoflikares gränd och
Bürgerstrasse i Magdeburg satt ung Gretchen och sydde.

Nålen gick icke rapp. Gång på gång tittade flickan ut
genom fönstret, på hvilket solnedgångens guldreflexer lyste.
Så tog hon några styng i den hvita lärften, som skulle bli
till skjortor åt far. Men snart därpå lät hon handen falla,
såg åter ut genom fönstret och försjönk i drömmar.

Hastigt spratt hon till. De blå ögonen vidgades med
ett på samma gång förskrämdt och ljust uttryck, en svag
rodnad steg upp på de bleka kinderna och hon lutade sig
närmare intill fönstret.

Någon hade knackat på rutan. Ett ungt soldatansigte
med ljusgula mustascher skymtade därutanför.

Det knackade en gång till.

Gretchen lade pannan intill rutan och kisade med
ögonen för att kunna se bättre.

— Är det du, Anders Hjelm! hviskade hon, i det hon
sakta lyfte på haken.

— Nå, men, Gretchen! Hur länge skall jag stå här
utanför, innan jag får se ditt väna ansigte?

— Jag kunde icke veta, att det var du.

— Men, Gretchen!....

Soldaten lyfte skälmskt fingret mot det lilla magra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>