Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Gretchen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 195 —
förresten ha de tillräckligt med mynt förut, för att med gladt
hjärta kuDna offra något. Det är bättre att i fräjdigt mod
stupa med vapen i hand än att dådlös klaga öfver nöden.
Men om de icke akta sig, kanske staden går förlorad och
vi alla få springa öfver klingan. Men det förbjude dock
Gud, tilläde mäster Lorenz Kampf, i det han kastade en
bekymrad blick på sin dotter.
Mäster Lorenz var alldeles röd i ansiktet af förargelse
och bekymmer.
Han höjde stånkan för att läska sig.
— Nej, skål min unge vän, och låt oss hoppas det
bästa, ropade han och drack Hjelm till.
— Skål, mäster! Kungen kommer nog, och i alla hän-
delser skola vi icke ge oss så lätt.
•— Vi skola kämpa till sista man.
— Till sista man! svarade Hjelm, i det han under
bordet förstulet tryckte Gretchens hand.
— Nå men, hur kom du denna gången in i Magde-
burg? frågade Mäster Lorenz, sedan de en stund suttit
tysta, tänkande på de svårighater och faror som belägrin.
gen medförde. Förra gången, då du gjorde ditt inträde som
smutsig och sjuk kärring, gick det ju utmärkt, och äfven nu
tycks det gått dig väl.
— Att du verkligen ville kläda ut dig till en gammal
kärring, en gammal ful kärring, som låg sjuk i en söndrig
höskrinda! Ha, ha, ha! skrattade Gretchen. Jag mins så
väl den gången, då jag först såg dig; men icke visste jag
då, att du var du. Jag gick en dag vid middagstiden och
spatserade utefter vallarne. Ibland steg jag upp och stack
näsan ofvan muren för att titta på de kejserliges lysande
läger på andra sidan floden. Så hör jag plötsligt ett bul-
ler vid en port. Folk strömmar till. Den öppnas hastigt.
Och in genom porten kommer rusande ett eländigt åkdon,
förspändt en mager häst och vid sidan af det sprang en
fattig torpargubbe. Och i skrindan låg en gammal, sjuk
kärring. Och den kärringen var du. Ha, ha, ha!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
