Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Gretchen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 197
ten Lars hade visst gått till väders i förväg. Så var det
Benranglets tur. Men han hade icke hunnit mer än några
fot öfver marken, då en soldat sprang fram och stack ho-
nom i hälen med sin pamp. Och hur Benranglet tjöt!
Sannerligen som en stucken galt. Men så hängde han ju
som en trasa mellan himmel och jord och kunde intet göra
till sitt försvar. Nå, så kom han upp; vräktes öfver mu-
ren ungefär som man halar upp ett tjockt tåg och linkade,
stödd på några soldaters axlar, till ett härbärge. Stjern-
stråhle bars på en bår till »De hvita systrarnes» kloster,
och där ligger han ännu. Men Benranglet, som du kallar
honom, blef bra efter tre dagar. På den mannen biter
då sannerligen hvarken kulor eller krut... Men hur var
det nu, när du lyckades smyga dig in i staden? Jag får
ju aldrig reda på det, yttrade mäster Lorenz.
— Ja, det är en annan historia, svarade Hjelm.
Och så berättade han:
— Jag hade ridit både dag och natt, då jag en afton
— det var förresten i går kväll - befann mig vid flodstran-
den ungefär en half mil norr om Magdeburg. Jag steg af
hästen, lämnande den att reda sig bäst han kunde ... det
fins väl alltid någon, som tar hand om honom .. . såg en
båt, löste den och rodde ut på floden.
Natten var mörk med lätt duggregn. En och annan
stjärna lyste väl blek på himmelen, men i de fantastiska
skuggorna vid stranden hoppades jag alltid kunna uppnå
staden.
... Jag rodde öfver till andra sidan och sirök utefter
vassen. Till en början gick allt bra. Jag hade till och
med passerat de första tältraderna af den del af Pappen-
heims läger, som innesluter staden från landsidan. Men
då var det färdigt. Innan jag visste ordet af, smattrade
två kulor genom båtskrofvet. Och snabbare än en and
dyker till botten, då han hör skottet, hoppade jag i vatt-
net och försvann under ytan. Men snart måste jag upp
för att hämta luft. Då såg jag att båten glidit från mig
och for nedåt med strömmen. Vakterna på stranden voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
