Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 11. En natt i maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| ELFTE KAPITLET. |
En natt i maj. |
En natt i doftande maj. Luften är ljum, fylld af
blommornas rusande vällukter. Silfrade stjärnor blänka på det
dunkelblå himlahvalfvet. Solen har nyss gått ned, men
likväl är det ännu ljust; en underbar, blekgrå dager, som
kommer linierna att mjukna till lena konturer och väcker
all själens längtan efter ung lycka.
På norra vallen midt emot Magdeburgs förstad
Neustadt, där nu Pappenheim lägrat sig, stå en grupp borgare,
ifrigt skådande mot det fiendtliga lägret. Platsen är högt
belägen, så att de äfven kunna se öfver åt Südenburg, den
södra förstaden, där Mansfeld ligger med sina trupper. Hela
staden är innesluten både från flod- och landsidan. Och
rundt kring densamma dåna kanonerna och blixtarne från
deras mynningar sprida sitt hemska sken i den ljusa
vårnatten.
Ofverallt på vallarne är brådska och rörelse. De
belägrades kanoner dundra och gifva de kejserlige svar på
tal. I trenne dagar och nätter, alltsedan den sjunde, har
denna helvetiska musik ljudit. Och aldrig ett ögonblicks
lugn. Hvarje timme, hvarje stund, dag och natt måste den
fåtaliga besättningen vara vaken och påpasslig. Ty höllo
Pappenheims kanoner upp, började Tillys på andra sidan
floden.
— Har du förnummit någonting utifrån? frågade en
borgare en annan. Om svenskarne menar jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0213.html
