Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid / 219 (1899) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Domens dag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TOLFTE KAPITLET.

Domens dag.

— Min Gud! Min Gud! Du ärones konung, som i
höjden bor! Statt oss bi i vår nöd, och förlossa oss ur
denna fasans vånda!

Den rike krämaren Mårten Lumpf låg på knä i sin
kammare öfver kassakistan och bad.

Sedan trenne timmar hade striden varat. Vid sjutiden
på morgonen väcktes Mårten Lumpf ur sin söta sömn af
stormklockornas dån. Han kastade på sig sin blommiga
nattrock och skyndade till fönstret. Skrik, rop, böner och
förbannelser ljödo om hvarandra. Halfklädda med sina
musköter i händerna och värjorna spända öfver bara
skjortan kommo borgarne rusande ur husen i största förvirring.
Hvad hade händt? Hvad hade händt? Var det möjligt, att
fienden vågade en storming?

Han hade sett kommendanten, general Falkenberg,
komma springande i häftig fart. Denne hade just på
rådhuset afslutat sin öfverläggning med rådet, då han hörde
klockorna ringa och gevärsskott smälla. Från flodsidan
började samtidigt kanonerna dåna. Anande det värsta,
skyndade han att rafsa ihop så många soldater och borgare,
som ännu voro vakna och ila mot Neustadt-sidan till.
Där var striden i full gårig. Med en skara walloner hade
Pappenheim lyckats öfverstiga den nästan uttorkade
vallgrafven och med tillhjälp af stegar klättra upp på muren,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>