Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221 -
tillbakakastas. Så eröfrar han en barrikad; men genast
skyndar besättningen att lägra sig bakom en annan. Hvarje
gathörn är förvandladt till en skans; hvarje hus till en
fästning.
I tre timmar rasar denna förfärliga strid. För att er-
sätta de stupade vid barrikaderna tages folk från vallarne.
Afven där stormar fienden an, öfvervinner den fåtaliga
besättningen och tränger in i staden.
Men ännu göra stadsborna starkt motstånd.
Ursinnig af vrede sticker Pappenheim brandfacklor i1
tvänne hus för att få besättningen att gifva sig. Lågorna slå
upp mot den ljusa vårhimlen. Svart rök hvirflar i tjocka
moln. Men från de antända husen skynda invånarne öfver
till andra.
Vid tiotiden äro alla stadsportarne sprängda, och Tillys
artilleri, som öfvergått broarne, rycker an. Nu är allt mot-
stånd förgäfves. Kanonernas kulor sopa gatorna och rifva
upp djupa fåror af sten och grus samt krossande människo-
lemmar. Samtidigt kommer blåsten. Och inom en half timma
brinner hela staden.
Borgare-soldaterna fly, upphinnas af den segrande
fienden, skjutas ned, huggas ned, slås ihjäl som oskäliga
djur. I sin nöd fly de in i de brinnande husen, där
mödrarne och barnen under gråt och böner, skräckslagna
ligga nedsjunkna på sina knän, tätt tryckta intill hvarandra.
Då Hjelm såg, att allt motstånd var förgäfves, skyndade
han, utom sig af oro öfver Gretchen, till vapensmedens bo-
stad. — —- —
Min Gudi Min Gudi Förlåt mig mina synder och.
tillgif mig min skuld. Jag skall aldrig handla orättmätigt
mer, aldrig taga procent — åtminstone icke mer än tio,
icke sextio, som jag förut brukat — jag skall mätta alla
hungriga barn, stilla alla fattiga mödrars tårar, icke vara
girig och hård utan god och gifmild, blott du räddar mitt
lif i denna dag och förskonar mig från dödens kval. Ty
då vet jag icke, hvart jag kommer. Jag har syndat myc-
ket och icke fått tid att bättra mig, och nu vill jag. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
