Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 224 —
tviflad öfver sina skatter. Med utspärrade, giriga fingrar
ville han skydda sitt guld och sina stenar.
Han greps och slängdes bort i ett hörn, där han slog
hufvudet mot panelkanten och föll ned afdånad.
Och likt glupska hundar störtade de sex kroaterna öfver
kassakistan och gräfde i skatterna. Fickor,hattar, stöflar, skärp,
hvarje upptänkligt hål i deras drägter fylldes till randen
med guldtackor och mynt. Golfvet öfversvämmades af pännin-
gar, som rullade ur de öfverfulla fickorna.
De kilade fram till den arme Mårten Lumpf liksom för
att beklaga sig och bedja om skydd.
Då Mårten hörde guldklangen, vaknade han upp :
— Mina vackra slantar, stackars mina små slantar, er,
som jag smekt och lekt med, som varit mina ögons ljus
under sömnlösa nätter och mitt hjärtas glädje under dagen,
att ni nu skola befinna er i samvetslösa skurkars fickor!
Då återstår mig inte mera. Då vill jag dö, nu, när jag
mistat er.
— Hvad mumlar den gamle narren om? brummade
en af kroaterna.
— Han säger, att han vill dö, svarade en annan.
— Vill han döl Vid Pappenheims korsade klingor, det
skall han få, förr än han tror! Men först skall han om-
tala, hvar han dolt sina andra skatter. Krämare, stig upp
och bekänn ! röt kroaten till Mårten Lumpf, i det han gaf
honom en spark.
Mårten reste sig mödosamt.
— Hvad viljen I? frågade han buttert. Är det ej nog
att I röfvat mitt guld; viljen I också taga mitt lif?
— Du skall säga oss, hvar du gömt dina öfriga skatter.
Det glimmade till i Mårtens brungula hyenögon.
Skulle han nu också mista sin dyrbara samling af guld- och
silfverpokaler, ringar, broscher, armband, sällsynta vapen:
klenoder, hvartill ingen furste hade maken, och som han
hoppades kunna sälja till tiodubbelt pris mot hvad han
gifvit. Nej aldrig! De lågo nu gömda under sterigolfvet
i källaren och voro i godt förvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
