Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Värdshuset »Den gyllene bägaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
hans blonda hår, nacke och panna, dem han gång på
gång torkade med klädesärmen. Efter honom kommo
två unga flickor med bakbundna händer: den ena en lång
ståtlig brunett, den andra en liten, blek, ljus flicka. De
skredo framåt med sänkta ögonlock. Deras klädningslif,
som, fastän nedsmutsade, föreföllo tillverkade af rätt dyrbart
kläde, hade långa repor, hvarigenom det hvita hullet lyste
fram, och äfven kjolarne hade delvis blifvit sönderslitna.
De små skorna voro dammiga och tycktes ha burit
deras fotter lång väg. Af deras fina anletsdrag och blygt
stillsamma sätt kunde man sluta sig till, att de voro af god
familj.
Efter dem kommo tre af Gyllingkorns sällskaps- och
supbröder.
Gyllingkorn sken af förnöjelse, då han kastade sitt tjur-
öga på de två flickorna. Han var synbarligen nöjd med
sitt rof.
— Lös händerna på dem! Här äro vi trygga för alla
svenska hundar och Magdeburgske borgare, yttrade han
till vännerna . .. Men vänta, jag vill göra det själf, återtog
han och reste på sig.
Han gick fram till flickorna och löste deras band. Så
strök han dem med sin svettiga hand under hakan.
— Se så, mina små älsklingar, inte vara ledsna nu !
Snart äro vi hemma i mitt slott och då skall ni få det så
bra, ni kan önska er. Bara ni ä’ snälla, förstås . .. tilläde
han med ett cyniskt skratt.
Den blonda flickan sänkte hufvudet, medan en rysning-
skakade hennes kropp; men brunetten slog upp sina stora
djupsvarta ögon och fäste på Gyllingkorn en blick så flam-
mande af innestängdt hat, att denne ofrivilligt ryggade
tillbaka.
— Du blir väl spak, min unge, då vi kommit hem,
mumlade han, i det han åter sjönk ned på bänken.
Så fort Benranglet fått se sin fiende, Gyllingkorn, på
trappan, hade han skjutit sin svartgrå filthatt med tupp-
fjädern djupt ned i pannan, så att den täckte öfre delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
