Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. »Allt är fåfänglighet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 306
.. . Jag tog tjänst under förste bäste fältherre, beslu-
ten att i närmaste drabbning söka mitt banesår. Men
ehuru jag kämpade i främsta ledet med oförvägen tapper-
het, ville döden icke uppsöka mig. Jag blef endast lätt
sårad. Däremot ådrog mitt mod sig fältherrens uppmärk-
samhet, jag erhöll mycket beröm och utnämdes efter ännu
några strider till löjtnant.
... Nu började jag finna behag i detta äfventyrliga
lif. Rik som jag var, fann jag många vänner. Jag sparade
icke på slantarne, gaf det ena dryckesgillet vildare än det
andra, hade en mängd dueller utan den ringaste anledning,
en massa älskarinnor, och snart var jag trots mina unga
år ansedd som den skarpaste dryckesbrodern, den värste
duellanten och den största Don Juan i troppen.
... Ty det var en underlig och mycket syndig tanke,
som brännt sig in i min hjärna: För att glömma min äl-
skade, ville jag döfva mig i sinnesrus, och för att hämnas
på henne som bedragit mig, sträfvade jag — att förföra
hvarje ung kvinna, som kom i min väg. Och sedan jag
väl fått dem i mina garn och lärt dem att älska mig, kastade
jag dem på sopbacken, hånade dem och gycklade med deras
sorg. Hur mången flicka har jag icke sett gråtande och
förtviflad vid mina fotter, gråtande öfver sin förlorade dygd
och öfver falskheten hos den man, hon trodde höll henne
kär! Hur många förbannelser ha icke ljudit i mitt öra!
Men jag var obeveklig, känslolös, förhärdad. Ty jag kunde
icke mera älska någon. Och alltid, midt under de eldigaste
kyssarne och de hetaste famntagen, var det aldrig henne
vid min sida, som jag tänkte på, utan ständigt min ung-
doms kärlek. Och därför fick så mången oskyldig och fa-
ger flicka lida för hennes skull... Ja, jag har varit en
stor syndare, suckade munken.
... Och jag minns en gång — det var i Venedig —
jag gick på piazzan en kväll och promenerade, som alltid
spejande efter kvinnor, förstås. Då kom jag tillfälligtvis
att gå in i San Marko-kyrkan, som jag hört omtalas för
sin skönhet. Medan jag gick där och likgiltigt betraktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
