Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. »Allt är fåfänglighet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 312 —
de att göra hvarandra lyckliga? Att bistå hvarandra; att
trösta hvarandra? Aro de saktmodiga, barmhärtiga, ren-
hjärtade? Kläda de de nakna; bryta de den hungrige sitt
bröd? Nej, hela världen är en enda tummelplats för li-
delser och hrott. Den ene bedrager den andre, stjäl från
honom hans med möda sammanskrapade panning och
slår sedan ihjäl honom. Och i en sådan värld skulle jag
vilja lefva? Nej aldrig!
— Men ni har dock lefvat där, min far. Och då lefde
ni just så, som ni nu säger mänskorna lefva, yttrade Hjelm.
— Ja, tyvärr! Men jag har ångrat och bättrat mig,
fastän jag på intet sätt förhäfver mig däröfver.
— För öfrigt är icke världen så dålig, som ni tror,
min far... O, Gretchen, är du död, eller livar skall jag
tinna dig? mumlade Hjelm.
De båda vandrarne hade nu närmat sig klostret,’ som
låg vid randen af en skog, omgifvet af murar. Det såg
fridfullt och vackert ut i soluedgåugeu. Utanför detsamma
sträckte sig välodlade fält, en sällsynt syn i dessa tider.
Klockorna ringde till maning, att det var tid att söka livila
efter dagens arbete. Man såg munkar skynda från fältet
mot klosterbyggnaden.
Pater Antonius vinkade en af dem till sig.
— Se här en trött och bedröfvad människa, som söker
en hvilostad. Se till, att han får en aftonmåltid och en
bädd. Jag måste först tala några ögonblick med priorn.
Sedan kommer jag ned till er, och då äta vi tillsammans.
Munken, som endast syntes vara omkring 30 år gam-
mal, åhörde den gamle med alla synbara tecken till djup
vördnad.
— Skall ske, vördnadsvärde fader, yttrade han, i det
han tog Hjelm vid handen och aflägsnade sig.
Hjelm var mycket trött och kände sig sjuk. Han kunde
knappast hålla sig upprätt, utan vacklade och lät sig ledas
som ett barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
