- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
318

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Syster Cecilia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 318 —
mare till soldater; . . . Skön är du att skåda: dina kyrkor,
dina palats, dina parker! Men innantill är du som en stm
kande dypöl och dina lumpna krämare äro icke värda ett
ärligt hamptåg. . . Hafven I varit barmhärtige? Hafven I
varit renhjärtade? så sr-de mannen på Magdeburgs murar . . .
Ocb så sade munken ock.. . En kostelig munk, den där
gamle paternl Lefde i sin ungdom som ett svin, men dör
väl som ett helgon. Han tyckte om kvinnor i sin ung-
dom. Men sedan han blef gammal, sa’ han, att allt var
fåfänglighet, förgänglighet... Då ljög han ... Ty om du,
Gretchen, komme till min bädd ännu en gång, som du
nyss gjorde, då vore icke allt fåfänglighet . . .
... Nå hvar är du, Gretchen? Hvarför kommer du icke?
Hjelm satte sig åter upp i bädden. Hans ögon, som
voro utan uttryck, blickade oroligt omkring och han kastade
sig af och an i bädden.
Syster Cecilia gick fram till honom.
Så snart han kände hennes närhet, grep han hennes
hand.
— Gretchen! Gretchen! ropade han i ångest och vånda.
Förlåt mig min älskade. Det var jag, som var dåraktig.
Jag sprang ifrån dig, då ditt öga sökte mitt. Men jag
kunde icke annat. Mina kval voro för stora. Jag kunde
icke uthärda dem. Och därför löpte jag bort.... Men huru
ångrade jag mig icke sedan. Ack! Du vet icke, min äl-
skade, hur jag grät framstupa öfver soffan, där vi setat så
många lyckliga kvällar. . . hur jag bet i kanten på din
säng, din lilla hvita, vackra säng, där . . . där . . . Men det
är stygga drömmar . . Gretchen! Jag vill kyssa din hand.
Och Hjelm drog syster Cecilias hand till sina läppar
och kysste den.
Så föll han tillbaka på kudden och somnade lugnt.
Syster Cecilia satte sig vid sängkanten och såg på
honom.
Nu anade hon hans saga.
Tre dagar låg Hjelm medvetslös i febern. Hela tiden
yrade han och fantiserade om Gretchen, Magdeburg, sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free