Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Syster Cecilia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 323
sig i försvarsställning. Det hela artade sig till ett allmänt
slagsmål i klostersjuksalen.
Men syster Cecilia sprang med uppräckta händer emel-
lan. I detsamma inträdde också pater Antonius, som hört
bullret.
Syster Cecilia bönföll dem att icke vanhelga den heliga
bostaden med våldsdåd. Pater Antonius tog munkarne och
Hjelm i skarpt förhör. Och så stor var tillgifvenheten för
den goda syster Cecilia och vördnaden för den gamle pa-
tern, att munkarne lugnade sig och afhöllo sig från strid.
Endast den som fått örfilen blängde ilsket på Hjelm.
Då pater Antonius, på hvilken Hjelm gjort ett synner-
ligen godt intryck, fick höra anledningen till uppträdet och
inhämtat syster Cecilias tanke, förbjöd han munkarne strän-
geligen att blanda sig i den unge främlingens angelägen-
heter eller göra anspelningar på de hemligheter, som denne
under sjukdomen låtit undfalla sig. Och Hjelm förmanade
han, att icke uppträda med krigiska later inom ett heligt
klosters murar.
— Låt mig vara i fred för deras prat, och jag skall
icke ofreda någoni mumlade Hjelm, i det han vände dem
ryggen.
Efter denna dag vantrifdes han i klostret. Han för-
bannade sin febersjukdom, som vållade att han var oför-
mögen att åter fortsätta sina spaningar efter Gretchen eller
sluta sig till sina kamrater.
Tyst och sluten gick han hela dagarne för sig själf,
talade icke med någon, knappast med syster Cecilia. Han
var så pass bra, att han några timmar på dagen kunde gå
ut i trädgården, och där promenerade han ensam fram och
tillbaka på gångarne. Och grubblade och grubblade. All-
tid öfver ett och detsamma.
På sista tiden hade han också börjat tänka på, huru
han skulle komma därifrån. Ty han visste, att, fastän han
vårdades i klostret såsom sjukling, var han dock samtidigt
fånge. Munkarne skulle nog icke släppa honom så lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
