- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
328

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Syster Cecilia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

328 —
— Jag vill ut härifrån. Jag vantrifs här. Och en
vacker dag kommer jag att rymma, utbrast han häftigt.
— RymmaI ... Rymma! ... mumlade syster Cecilia
för sig själf.
Hon tystnade och såg upp mot rymden, där svalorna
seglade i vida ringar. Det var som en mörk sky plötsligt
dragit öfver hennes ansigte. Ögonen blefvo dunkla och
skådade med ett frånvarande uttryck framför sig.
-—• Att rymma I . ..
Hon satt tyst och det föreföll Hjelm som om han kom-
mit en sträng i hennes inre att dallra.
Så strök hon sig sakta öfver pannan, liksom för att
bortjaga en syndig tanke och vände sig åter till Hjelm.
— Hvarför skulle du rymma? Du är ju ännu icke
frisk och kunde lätt återfalla i febern.
— Så sade pater Antonius också, men jag bryr mig
icke därom. Jag står icke ut med det här lifvet.
— Du står icke ut.. . Du står icke ut... Ack, min
vän! Man lär sig att stå ut med mycket, som man i bör-
jan tror vara omöjligt. . . Och föröfrigt är det icke så lätt
att rymma. Porten är stängd och somliga af oss nunnor
•— bland andra jag — slippa aldrig utanför trädgårdens
murar.
— Ja, jag har märkt det, svarade Hjelm,
Syster Cecilia satt åter tyst, som försjunken i dröm-
mar. Virkningen hade fallit ned i hennes knä och Hjelm
trodde nästan att hon sof. Men då hörde han sakta hvi-
skas från hennes läppar:
— Lär mig jordisk kärlek glömmaI
Lär mig blott om Dig att drömma.
Att mitt kvalda bröst får ro!
— Syster Cecilia! yttrade han och fattade hennes
hand. — Bär icke äfven du på en kärlekssorg.
Syster Cecilia såg förvirrad upp. En svag rodnad steg
upp på hennes bleka kinder, och i ögonen låg ett förskräckt
uttryck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free