- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
348

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Skogsstigen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

348 —
— Ack nej, Heinrich! Det är mycket bättre, att du
dröjer ett år eller så, till dess du blifvit löjtnant.
— Jag kan icke. Jag ville gifta mig med dig i dag,
just nu, ropade ban och tryckte mig till sitt bröst.
— Det vill jag också, suckade jag, knappt vetande,
bvad jag sade, medan tårarne runno nedför mina kinder.
- Se så, min dufva, gråt icke i Allt blir nog bra,
tröstade Heinrich och kysste mitt våta ansikte. Han kysste
mig öfver allt: ögon, kinder, mun, bår, och jag tror att
jag med samma värme besvarade hans kyssar.
Då vi så gingo i skogen denna vackra hösteftermid-
dag, omfamnande och smekande hvarandra, medan vi
stredo om vår kärlek, hörde jag plötsligt en röst ropa
alldeles bakom mig:
— Cecilia! Kom hit! Hvad gör du där?
Det var min far.
Åb, så rädd jag blefl Hjärtat stannade i mitt bröst,
jag kände kallsvetten på min panna, och jag höll på att
sjunka till marken af förskräckelse.
Afven Heinrich bleknade. Men han bemannade sig
snart, tog mig om lifvet och stödde mig, medan han vände
sig till min far, som kom rusande emot oss. Bakom dem
såg jag min fasters och tjänsteflickans skadeglada ansikten
titta fram.
.— Hvad är ni för en lymmel, som dårat min dotter
och har hemliga möten med henne i skogen? röt min far
i våldsammaste vrede.
Heinrich stod lugn och betraktade honom med stadig
blick. Jag vågade icke lyfta ögonen, och jag darrade i hela
kroppen. Men jag blef lugnare, då jag kände Heinrich’s
trofasta tryckning.
— Och du, slinka! Du vanartiga, oanständiga dotter!
Skall du springa omkring efter karlar som en liderlig piga!
Vet du inte skäms? Gå genast hem på din kammare, så
skall jag nog taga den här günstig herrn i upptuktelse!
Då steg en brännande rodnad upp på Heinrichs
panna. Hans ögon blixtrade, och jag kände, hur hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free