Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Skogsstigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 357 —
— aldrig skulle jag glömma dig, Heinrich! Hvarje stund,
dag och natt, skall du vara i mina tankar, och hvarje kväll,
då jag knäböjer i bön vid min säng, och hvarje morgon,
då jag vaknar, skall jag bedja för din välgång, hviskade
jag för mig själf, där jag låg gråtande på golfvet.
... Ej kommer jag att få veta något om ditt lif och
dina bragder. Men jag skall ana dem. Och min tanke
skall alltid likt en god engel följa dig på din väg. Och
kanske. .. kanske kommer du en gång och befriar den
fångna prinsessan. Men först måste du med ditt goda
svärd dräpa den ettersprutande draken och spränga por-
tar och lås för att kunna nå mitt fängelserum. Och
när du kommit till mig och jag slutit dig i min famn,
och du kallat mig din brud, o ! då skola vi fira vårt bröllop
med gamman och glans och länge lefva och blifva
lyckligal
Min fantasi hade nu blifvit så till den grad uppjagad,
att jag förblandade min egen sorg med sagornas stämning,
såg mig själf som fängslad prinsessa, kastad i tornets dju-
paste hvalf och min faster som den ettersprutande drake,
hvilken vaktade ingången till borgen.
— Nå, den liknelsen kanske inte var så oäfven, afbröt
Hjelm.
— Nej, den var tvärtom ganska slående, yttrade syster
Cecilia, ty min faster var ingen god kvinna.
— Säg du en elak drake, kanske du kommer sannin-
gen närmareI
— Ja, kanske det.
— Ser du, syster Cecilia, yttrade Hjelm med djupt
allvar. Jag tål inga ogifta gamla nuckor... förlåt! gamla,
fröknar eller kärringar eller tanter. Alla de illusioner om
kärlek och lycka, som år efter år, merendels på grund af
deras egen sipphet, tillgjordhet, dumhet och kvinnorasande
högfärd, ramlat för dem, ha på deras själs botten afsatt
ett lager af gyttja och slem, som sedan i form af etter-
sprängd galla stiger dem åt hufvudet. Och då går det
i magen . . . Hm! ... Jag menar: då missunna de, att se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
