Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Skogsstigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367 —
dast till nästa kväll ett tämligen tjockt och långt snöre, skall
du få se. Och då så...
_ Tyst, Heinrich1 någon kommer, ropade jag förskräckt,
då jag hörde min fars steg närma sig min dörr. Skynda
bortl Nu stänger jag fönstret. Farväl min älskling!
— Snöret! Snöret, Cecilia! ropade Heinrich,
— Ja, Ja! jag skall komma ihåg, svarade jag och till-
slöt hastigt fönstret.
Det. var i sista minuten. Min far inträdde strax där-
på i rummet. —
Följande afton, så snart skymningen inträdt, kom Hein-
rich åter till mitt fönster. Det första han frågade mig, se-
dan vi utbytt hälsningarna, var, om jag hade skaffat något
snöre. Det hade jag.
—-Nå, kasta ned ena ändan då! hviskade han.
Jag gjorde så utan att förstå, hvad han menade.
Så snart han fått tag i snöret, såg jag honom taga
upp någonting, som han fäste vid snöret.
— Hala nu! ropade han halfhögt.
Och jag halade. Då snöret tog slut, fann jag att han
fäst en repstege vid detsamma.
— Bind nu fast det ena af stegens rep kring fönster-
posten och det andra vid foten af din byrå. Men säkert,
hör du! Och stig sedan ned till mig, så få vi prata en stund !
Var det inte listigt utfunderadt, du?
Jo, det tyckte jag. Jag gjorde som han bad mig;
och då min far var rest och jag i följd af ovänskapen med
min faster sagt till, att jag ville vara ostörd på mitt rum,
tvekade jag ej att följa hans uppmaning.
Med osäker gång klef jag ned för stegen. Den gun-
gade och vinglade, så att jag var nära att gifva till ett
rop af förskräckelse. Men allt gick lyckligt. Och väl ned-
kommen, kände jag mig omsluten af Heinrichs starka ar-
mar.
Och så gingo vi åter, lyckliga och glada tillsammans.
I trädgårdens dunklaste hörn skyndade vi att gömma
oss. Där skulle ingen kunna upptäcka oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
