Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin Gud?... Ocli hon höjde armarne upp mot de vänliga
stjärnor, som matt lyste mot det djupblå himlahvalfvet:
— Sankta mater! suckade hon.
— O! Lär mig jordisk kärlek glömma!
Lär mig blott om dig att drömm i,
Att mitt kvalda bröst får ro i
Hjelm betraktade henne förstulet. Hon var skön, syster
Cecilia, ung och fager med sitt nattsvarta hår och sina mörk-
bruna ögon, och hans hjärta sammansnördes vid tanken på
att detta lifvets och kärlekens barn skulle förtvina iuom
trånga klosterndurar.
■— Har du alltid täukfc, att du skulle tillbringa alla
dina år här i klostret? frågade han henne slutligen.
Syster Cecilia blickade upp förvånad.
— Huru skulle jag väl komma härifrån? Jag är icke
fri. Jag är fånge här. Och föröfrigt är det ju min faders
vilja.
— En fader har ingen rättighet att så behandla sitt
barn.
— Förvisso har han det. Och i synnerhet om han
tror, att det skall lända till dess själs frälsning.
— Och det tror din far?
—- Jag hoppas det, svarade syster Cecilia dröjande.
— Men det tänker icke jag. Det är för det du icke
velat böja dig uuder han3 vilja, för det du sårat honom i
hans fåfänga och maktbegär, det är för att få dig kufvad
och mjuk, som han låtit föra dig hit. Om en tid kommer
han nog och bäoatar ut dig igen för att gifta dig med
den han behagar. . . Har han aldrig besökt dig någon gång.
— Jo en, efter första årets slut.
— Och då ville han?
— Ha mig hem . . .
— För att du skulle göra, hvad jag nu sagt dig?
— Ja, hviskade syster Cecilia.
— Och du svarade?
— Att jag icke ville ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
