Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Trosskärran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 419 —
marken, ställde hon fram några tallrikar, knifvar och bä-
gare, allt af tenn.
— Kapten Lars, som är så hungrig, kan skaffa ved,
menade hon.
Och kapten Lars rullade i väg.
Stjernstråhle hade gått att söka upp en kamrat och
Hjelm satt ensam, med leende ögon betraktande vimlet
af soldater, kärror och djur.
— Det var någonting annat detta än att ligga sjuk i
en klostersal och höra munkarnas mässor, tänkte han för
sig själf.
Bemänglet spetade fram till honom. Han såg djup-
sinnig ut, drog gång på gång i sin långa snabel, medan
han förstulet såg på Hjelm.
— Hör du, min vän, det är någonting som jag ville
tala med dig om, började han.
Hjelm tittade upp förvånad.
— Jo, hör du Hjelm, jag tycker, att du icke burit
dig åt som en riddersman.
— Hvad fanen nu då? utbrast Hjelm och spände
ögonen i Bemänglet.
— Det är visserligen mycket förlåtligt... förresten
knappt något att tala om, i fall du blott låtsade om någon-
ting och toge följderna på dig.
— Hör du? — Benranglet kastade en forskande blick
från sidan på kamraten. — Du känner ju värdshuset »Den
gyllene bägaren»?
— Har aldrig satt min fot inom dess tröskel. Vet ej
hvar det ligger.
— Hvad! Sitter du här och ljuger? Fy fanen! yttrade
Benranglet och rynkade ögonbrynen.
— Ljuger jag! Vet hut, ryttmästare! röt Hjelm och
ville rusa upp och draga pampen.
— Sitt stilla! .. . Som du vet, har Clärchen fått en
gosse, under den tid hon tjänade på det värdshuset.
— Jo, det kan hvilken som hälst se... och höra med
förresten.. . Men hvad angår det mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
