Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Trosskärran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 421 —
— Och som heta Anders? — Det är ett mycket van-
ligt namn i Sverge.
— 1
— Och som tycka om flickor? . . .
— Visst fanen tror jag det, röt Bemänglet. Men jag
fick den uppfattningen, att det var dig Clärchen menade.
— Det var lögn, med förlof, ryttmästare.
— Ja kanhända.
— Icke kanhända, utan säkert, brummade Hjelm.
Vreden började stiga honom till hufvudet och kinderna
hrände.
— Och föröfrigt skulle hon väl känt igen mig vid för-
sta ögonkastet... Men gjorde hon det? Det föreföll mig,
som om han aldrig sett mig, förrän jag för en tid sedan
stötte samman med er.
— Ja, sannerligen skulle hon icke det? Förlåt mig, vän
Hjelm! Jag var en dumskalle, som kunde tro, att du var
fadern.
— Betydligt !...
— Men nu tala vi icke mer om den här historien.
Saken har skett och pilten behöfver en pappa. Hvem den
rätte är vet icke Clärchen själf .. . Hör du, Hjelm; låt oss,
fyra kamrater, uppfostra honom gemensamt. Han blir
Brigadens son och till farbröder får han alla dess soldater.
— En utmärkt idé! Ja, låt oss göra det! yttrade
Hjelm och räckte fram handen till Benranglet, som varmt
tryckte den.
I detsamma hördes Clärchen klappa i händerna.
— Nu är maten färdig, mina herrar.
Benranglet och Hjelm gingo dit.
— Det här var då bra magert, kära Clärchen, yttrade
den förre vid åsynen af det torkade salta köttet och några
ostkanter. — Har du ingenting annat, att bjuda oss på i
kväll.
— Ah jo, kanhända, svarade Clärchen och log. Men
det hade jag egentligen tänkt spara till en middagsrast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
