Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Trosskärran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 433 —
salig, men icke rik. Och så har det för visso hittills varit.
Ty uti ödelagda städer och bland betryckta bundsförvandter,
hvilkas härjade land vi tågat genom, hade det varit orätt
att tänka på samlandet af rikedom.
... Men nu skåden I framför eder först ett läger, fyldt
med dyrbara byten och sedan går vår väg genom katoliker-
nas prunkande städer och ymniga land. Allt detta vinnes
genom en enda seger. Och denna seger kan och skall vin-
vas; det hoppas jag med Guds hjälp.
. .. Vår fiende är oss icke okänd. Många bland deras
troppar hafva förut vid Gartz, Demmin, Augern och Werben
pröfvat våra svärd, och vi veta att man kan komma tillrätta
med dem, hur spotska de än ställa sig. Jag är fulleligen
öfvertygad, att I, mina vänner, som redlige svenskar skolen
veta att uppfylla eder plikt. Och äfven sachsarne, hoppas
jag, skola väl också med mannamod försvara sitt fädernes-
land, hvars välfärd och frihet det gäller.
.. . Men mer än på härar och bundsförvanter förtröstar
]ag på rättvisan af vår heliga sak. Ty vi strida icke blott
för mänskor och mänskliga ting utan för den evangeliska
tron, hvilken de påfviske hårdt förtryckt, ja nästan utrotat.
Och detta skall gifva oss kraft till seger öfver vår mäktige
fiende.
.. . Tänken, krigsöfverstar, på Magdeburgs öde, denna
rika och vackra stad, hvars blodiga och rykande grushögar
kräfva hämdl Tänken på de många tusen där och annor-
städes oskyldigt mördade mänskor, hvilkas blod från jor-
den ropar ve öfver tyrannernaI Tviflen icke på, att Guds
rättvisa hand skall straffa deras afskyvärda mordgärningar,
deras grofva laster och ohyggliga brott. Därföre låtom oss
med friskt mod gripa dem an.
... Imanuel — Gud med oss I — vare vår lösen och
vårt fältrop och i det namnet skall segern blifva vår!
Dånande hurrarop hälsade kungens ord.
Gustaf Adolf, som i början talat tämligen lugnt, hade
mot slutet eggat upp sig af sina tankar och nu stod han
i sina höfdingars midt, hög, stolt med rodnande kinder och
Gula Brigadens njältar. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
