Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. »Framåt, min Gula Brigad!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 447 -
— Rid genast till kungen och säg honom, att Horn
håller på att duka underi ropar han till Benranglet.
Denne spränger i väg.
Så höjer sig Brahe i sadeln, pekar med värjan mot ett
anstormande fientligt regemente och skriker, så högt han
förmår :
— Framåt, min Gula Brigadi
Soldaterna störta fram med fällda pikar. Samman-
drabbningen blir fruktansvärd. Bröst, hufvuden genom-
borras af de skarpa spetsarne, magar slitas upp så att in-
elfvorna falla ut. Till höger och vänster stupa män under
dödsrosslingar och suckar. Men de gula gossarne ge sig
ej. Efter en stunds rasande kamp är fienden vräkt un-
dan och flyr i förvirring.
Nu höras starka hurrarop från centern. Det är kungen,
som kommer följd af Teuffel och Benranglet i spetsen för
ett par skvadroner för att med egna ögon ta en öfverblick
öfver ställningen. Dammolnen, som helt och hållet insvepa
slagfältet, ha fullkomligt dolt för honom tilldragelserna i
centern och på vänstra flygeln, och hans egen flygels strid
med Pappenheim har hittills tagit hela hans uppmärksam-
het i anspråk.
— Bra, bussar, bra! Hållen stånd ännu en stund och
jag skall komma till er hjälp! ropar kungen och ger order
till anfall.
Ryttarne klämma sporrarne i hästarnes bukar och
storma an. Skvadronernas leder susa fram öfver marken
Med hvinande fart går det. Pamparne höjd 1 . roppen
lutad framåt;’ i sadeln, och blicken stadigt rwad mot fien-
den.
Nu pröfvas bondgossarnes armar och näfvar. Men
senorna ,äro hårda. Hur mången sommardag ha de icke
i svettig möda stålats framför plogen! Då lyckades det I
Den karga jorden plöjdes upp. Stenar röko, trädrötter
sletos af. Visserligen rystade handen något; men då togs
bättre grepp.
Öch likadant nu. Tillys walloner och de vilda, svart-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
