Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. »Framåt, min Gula Brigad!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456
Men långe ryttmästarn har snabbare häst. Snart har
han hunnit upp den gamle. Han vill dock icke göra honom
illa, utan fattar gubben i värjgehänget.
— Gif dig! Gif dig! ropar han.
Men Tilly svarar ej. Han söker kränga värjgehänget af sig.
Då fattar Benranglet honom i kläderna.
— Gif dig! Gif dig! upprepar han.
Tilly endast manar på sin häst.
Då blir Benranglet vred.
— Jaså, du ämnar icke godvilligt gifva dig. Då skall
du få se på annat. Jag skall väl få dig medvetslös och så
kunna föra dig med mig, ryter Benranglet.
Med pistolkolfven ger han den gamle slag på slag
i hufvudet. I häftigheten träffa de öfverallt: skuldra,
rygg, arm.
Men Tilly endast böjer sig fram i sadeln, biter ihop
tänderna och sätter sporrarne i hästen.
Allt hårdare smäller Benranglet på med pistolkolfven.
Jo, det här vore en fångst att föra fram till kungen.
Tilly vacklar i sadeln och känner att han är nära att
förlora sansen.
Men då, i sista ögonblicket får en af hans öfverstar se
uppträdet. Han skyndar sin gamle general till hjälp.
Bakom Benranglets rygg kommer ban sprängande och
skjuter långe ryttmästarn genom ryggen. Benranglet släpper
sitt tag och faller af hästen. Tilly är räddad.
I hastigare fart rida han och öfversten från slagfältet.
Snart stöta de på Pappenheim och Pürstenberg, som lång-
samt, liksom motvilligt begifvit sig därifrån. Alla fyra rida
tysta framåt. Pappenheim ser bister ut. Ett och annat
»Potz-tausend Donnerhölle» tränger ut från hans samman-
bitna tänder. Tilly är blek af blodförlusten och kan ej
återhålla en och annan tår, som dallrar ned för den fårade,
afmagrade kinden.
— Plvad skall kejsaren säga! . . . Och Wallenstein
sen!. . . Hela mitt glänsande segerrykte har gått förloradt. . .
Jag önskar jag stupat i striden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
