Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. »Vatten! Vatten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 475 —
— Hvad du är missmodig. Det duger icke. För
fanen, vi komma ej att dö, ska du få se.
Kapten Lars teg. Och så lågo de åter tysta, medan
en och annan suck stal sig ur deras bröst.
Men tala om, hvad du själf har fått för ett nyp?
frågade efter en stund kaplen Lars, som tyckte att vännens
prat åtminstone gaf någon lindring och skingrade hans
dystra tankar.
— Jag har fått mig en satans kula i bröstet. . . Jag
tror att den krossat skulderbladet och gått igenom vänstra
lungan... Dessutom en mängd skrubbsår; men dem räknar
jag inte. .. Jag hade kommit temligen helskinnad från
under hela striden... Var det icke en härlig strid du? En
sjuhelsickes dundrande strid! En riktig fest! flammade
Benranglet upp.
Ett matt småleende drog öfver kapten Lars läppar.
•—• Jo, jo, hviskade han.
... Och så vi klådde dem! Pappenheim var präktig,
när han kom stormande som en damorkan. Men finnarne
och småländingarne och vestgötarne och kungens hela
högra flygel voro präktigare. Och smörj fick han. Sju gån-
ger å rad. Och det så det kändes.
. . . Och Horn var utmärkt. Ta mig tusan trodde jag
icke ett tag, att alltsammans skulle barka rakt åt fanders.
Men han höll i sig. Och så kom Gula Brigaden till hans
hjälp. Och den gjorde susen naturligtvis! . . . Och sen
kommo alla de andra, svenska, blå, röda, gröna, hvita bri-
gaderna — präktiga gossar allihop — och då gick det
nach Leipzig för kroaterna och wallonerna och kyrassiererna
och Cronbergarne och Tilly med . . . Men sachsarne du! Fy
fanen, sånt patrask! Jag önskar, jag hade hans ölevangeli-
ska nåde, kurfursten, här, så skulle jag randa hans feta
skinn i de svenska färgerna.
Ett våldsamt hostande afbröt Benranglets stolta tal. På
hans magra kinder steg upp en het rodnad, och han tog
sig för bröstet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
