Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. »Smäll på de spanska hundarne!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 496 —
Det var nu fullt mörker, men blixtarna från Torsten-
sons kanoner lyste dem väg. Vattnet nådde nästan upp
till knäna.
Knappast någon enda ombord trodde, att de skulle
kunna nå stranden. Hjelm hade borttagit handen från den
fångne spaniorens ben och satt honom på en toft, men ar-
marne vågade han ej lossa förrän i sista minuten. Span-
jorer äro ett hämdlystet släkte och hvem vetl — kanske
hade han en dolk gömd någonstädes, som kunde passa för
Hjelms hjärta.
Soldaterna knogade i sitt anletes svett, men ville drifva
båten bort från artillerielden. Bakom sig hade de fiendens
kulor, under sig endast ett tunnt såll, som skilde dem från
den våta grafven, och framför sig Torstensons kanoner.
Mer än en ärrig soldat kände sig kuslig till mods och
började mumla en bön.
De tyckte situationen var ovanligt ruskig.
— Nej, icke ditåtI Det blir för lång väg och innan vi
då nått stranden, ha vi sannolikt drunknat, ropade Hjelm.
Rakt i gapet på Torstensons kanoner i Det är ginaste vä-
gen. Kulorna flyga nog öfver hufvuden. Så där ja. Hugg
i 1 Raska tag 1 Ett tu I . .. Ett tu !
Och soldaterna måste med bäfvande hjärtan vända bå-
ten rakt mot det dånande hälvetet.
Spanjoren, som blifvit befriad från kaflen, suckade
och bad: Sankta mater ... O, madonna... Jesus Mana .. .
Sanktus Giacomo... Sanktus Hieronymus... Petrofilus.
Och en massa andra underliga ljud pä ett melodiskt
språk strömmade från hans läppar. Gång på gång korsade
han sig.
De svenska soldaterna betraktade honom med vreda
blickar.
— Vräk papisten i floden! De är han, som gör att
vattnet stiger. Vi förgås annars, mumlade de.
— Tyst och ro! röt Hjelm.
Och soldaterna vågade ej knysta.
I ett nu, utan att de anade de ringaste, stötte båten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
