Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. »Smäll på de spanska hundarne!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507 —
stora Björnens stjärnbild. Då tänker jag vi skola und-
vika att komma midt på skansen, svarade Hjelm.
Kursen ändrades. Och sakta gled den tunga farkosten
utåt floden.
— Nu gäller det att ro tyst, yttrade Brahe till solda-
terna, som sutto vid sina tunga åror omlindade med tyg.
—-En enda knäpp kan vara nog för att få fiendens kano-
ner öfver oss.. . och då: adjö med oss allesamman.
Soldaterna sänkte årbladen försiktigt i vattnet, men
togo sedan så kraftigt tag som möjligt för att hinna fram,
innan dager grydde. Situationen var spännande. Det var
ett spel på lif och död. Och mången soldat kunde icke
återhålla en rysning vid tanken på möjligheten att dö
värnlös, utan spår till försvar i den kalla, mörka flodens
böljor. Hällre hade mången stått midt mot ett Pappen-
heimskt rytterianfall än suttit här på sin toft midt i gapet
på en osynlig fiende. Hvarje ögonblick väntade man, att
fartyget skulle vara upptäckt och att ett kanonskott skulle
dåna. Men tack vare Hjelms kännedom om läget af fien-
dens skans gick allt lyckligt, och snart hörde soldaterna
till sin glädje båtkölen skrapa mot bottnens rand.
Då hoppade alle man i det kalla vattnet och vadade
med musköterna högt burna mot stranden.
Ännu hade fienden ej upptäckt dem. Svagt kunde
de skymta skuggorna af deras tält, men allt var**tyst och
dödt.
Den lilla skaran ordnades på stranden. Brahe delade
dem i två afdelningar.
— Den ena gör en förhuggning och kastar upp jord-
vallar så fort som möjligt, medan den andra står färdig
att mottaga fienden med musköt och pik, ifall den skulle
angripa, yttrade han till dem.
Soldaterna grepo verket an. Men vid första yxhugget,
som fällde en gren, ropade en osynlig post i närheten:
— Wer da?
— Hugg på! Hugg på! uppmuntrade Brahe sina
män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
