Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. »Smäll på de spanska hundarne!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så talades naturligtvis om kungen, som berömdes
för sin rättvisa och mildhet.
— Men synd i alla fall, att han skall vara en förtappad
kättare, brukade de då sinsemellan mumla.
Natten var nu långt framskriden. Stjärnorna lyste
klara på den svarta himmelen och under dem sorlade
Rhenflodens böljor. Vid de flesta bivuakar sof man, medan
eldarne klart brunno för att mildra vinterkölden. Äfven
Hjelm och Stjernstråhle kände sig sömniga.
— Nej, nu kan det vara tid att hvila, yttrade Hjelm,
i det han svepte kappan kring sig. Vi ha gjort ett godt
dagsverke i dag, ordentligt smällt på de spanska hundarna och
nu känner jag mig trött.
— Ja, det kan verkligen vara på tiden, mumlade
Benranglet. I morgon skola vi ju tåga mot Mainz och den
staden ger sig nog icke i första hugget. Så då får väl jag
också vara med om en stormning. Det skall kännas skönt
efter så lång tid. Min goda pamp riktigt längtar efter
papistiskt blod.
— Det blir nog en ordentlig stormning. Vi ha en
ärkebiskop där äfven och de äro de värsta att ha att göra
med, svarade Hjelm.
— Ja, de satans svartrockarne, ett lömskt pack hela
bunten, de skulle då hängas hvarenda en. Vi skola väl
göra vårt bästa om några dar. Men god natt nu, mina
vänner, nu schlafar jag.
Och Benranglet svepte om sig kappan, kröp närmare
elden och lade sig på kalla marken.
Efter några minuter hördes intet annat ljud än
brandens knastrande. Alla sofvo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
