Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Den fattige skrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 527
djur, ropade den ene, en mörk, svarthårig yngling med
bred näsa och köttiga, röda läppar.
—- Håll din fula trut, Wolf, ser du icke att jag skrif-
ver! svarade Niklas.
— Skrifver och skrifver och läseri Du gör dä aldrig
annat. Kom nu så gå vi upp till en treflig familj här i
närheten och tillbringa aftonen med litet spel och dans
och musik! Där finns så stiliga flickor.
Niklas skrifvare rynkade sin näsa.
■— Familj! Familj! . . . Och stiliga flickor! Höns menar
du väl. Familjehöns. Och en fet och dum borgare till
pappa och sippa tanter och spejande fruar och blaskigt
vin och usel musik! Nej tack, du Wolf! Jag tror jag ger
fanen i din familj. När jag får någon själf, skall jag gå
till den, men icke förr.
—- Nå, så gå vi ut på en vinstuga och ta oss en bägare,
yttrade Wolf.
— Det är jag med på, sade Niklas skrifvare och reste
sig. Där är man åtminstone fredad för idiotiskt familjeprat
och kan i lugn och ro i ett hörn vid en bägare vin och
en pipa rök sitta och njuta af sina egna drömmars skönhet
utan att störas af pladder.
— Ha, ha, ha! grinade Wolf. Jo, du är god! Och den
andre studenten, den blide, ljuslockige Franz instämde
af full hals.
Och äfven Niklas skrifvare skrattade.
— Ja, mina såta vänner, ni får förlåta mig; men jag
trifs ta mig tusan inte i allmänhet i familjer. En och an-
nan kanske, någon jämnårig kamrat, som gift sig och hvil-
kens lilla söta fru icke genast får dåndimpen, om tankarne
och skämtet fladdra litet fritt.
Men många andra. Tråkighet, tillgjordhet och dum-
het äro deras färger! Fy fanen! Man ska väl inte utveckla
sig till familjeidiot häller. Därtill är man för god.
— Nej, men nu är du allt för svår.
— För svår! Hur så?
— Visst är du för svår. Att så där rubb och stubb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
