Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Den fattige skrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 538 —
att han rullade framåt så pass snabbt, att han kunde be-
hålla en skymt af dem i sikte.
Fänriken oeh Zuleima vågade ieke vända sig om och
kasta en blick tillbaka af fruktan för att hejda farten och
utsätta sig för det »det gråsprängda rödmosets» fruktansvärda
pamp. Men »det gråsprängda rödmoset» följde men på
afstånd efter dem likt ett ondt öde.
Då snubblade fänriken på en sten. Vid skenet från
en förbipasserande borgares lykta såg han en öppen dörr,
som tycktes leda ned till en källare. Ziguenerskan höll på
att gifva till ett utrop, men hejdade sig lyckligtvis, ty den
förfärliga kaptenen var dem hack i hälarne.
—• Här krypa vi ned; kanske vi kunna undgå hononp
hviskade den unge fänriken, då han åter kommit på fötter.
Båda skyndade ned för trappan. Borgarens lykta
lyste dem svagt. De funno en öppen dörr; sprungo in i
ett kolsvart rum. De hade hamnat i en källare.
— Puhl sa fänriken. Och skön Zuleima uppgaf en
lättnadens suck, fastän hennes flickhjärta ännu darrade
som en vingskjuten fågelunges.
Men länge varade icke det ljufliga lugnet.
Utanför hördes en rytande basröst.
— Här tyckte jag att de sprungo ned och gömde sig-
Hittar jag dem, skall satanus ta dem! ljöd det i de två
flyktingarnes öron.
Zuleima kröp intill sin vän och fänriken drog dolken.
— Hällre stöter jag ned honom, än jag ger den grå-
sprängde syndaren min flicka, tänkte han.
Kaptenens tunga steg hördes klampa ned för trappan.
De två tryckte sig tätt intill väggen.
— Nu gäller det, hviskade fänriken till Zuleima.
Knappt hade kaptenen kommit in i källaren och tref-
vande i mörkret sökt efter sitt sköna rof, förrän fänriken
gaf honom en stöt för bröstet, så att han tumlade öfver ända.
Zuleima som en skrämd bind uppför trappan.
Fänriken slog dörren i lås och skyndade efter.
Men i den kolsvarta källaren dånade kapitain von Teuffel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
