Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Den fattige skrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Håll käften, kärring! mumlade denne och lät en
blank dukat falla i den gamla hycklerskans skrumpna hand.
Och kärringen teg. . . och neg.
Den unge fänriken fattade Zuleimas hand, drog henne
öfver en smal sandgång, som tycktes leda genom en liten
trädgård och sedan uppför en mörk trappa. Uppkommen
slog han eld och tände ljus, och för den fattiga
ziguenerskans häpna blickar visade sig ett underskönt rum. Mattor
på golfvet, som
visserligen voro betydligt
slitna och smutsiga — men
det såg hon icke vid
ljusskenet. Väggarne
öfverdragna af
urblekta bonader i
blommigt
mönster. Och
framför fönstren de vackraste gardiner i strålande färger,
där de sötaste riddare och damer lustvandrade i
himmelsblå parker på en gul mark, medan en grön måne från en
mörkröd himmel kastade sitt mellankoliska skimmer i
dammarnes svartbruna vatten. Aldrig hade den stackars
ziguenerskan sett ett så vackert rum.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
