Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Den fattige skrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 552 —
Så knäppte han upp sin tröja och tog af sig den-
samma.
Niklas gjorde likaledes. Hans nervositet hade nu stigit
till sin höjdpunkt. Det ryckte i nerverna pä honom och
han var ängslig för att handen skulle darra. Men knap-
past hade han dragit värjan och korsat sin klinga med
kaptenens, förrän han kände ett egendomligt stållugn ut-
breda sig i hela kroppen: Hvarje nerv var ansträngd till
det yttersta, ögonen lyste med en så intensivt strålande
glans, att han nästan tyckte det värkte, anletsdragen hade
stelnat, munnen var hårdt hopknipen och han stod fast
och säker likt en spänd fjäder.
Kaptenen började striden med ett häftigt utfall. Niklas
parerade och tog ett steg tillbaka. Kaptenen efter. Niklas
drog sig undan hållande värjan för ansiktet och betäckande
bröstet med dolken. Kaptenen trängde på allt häftigare
och häftigare. Niklas tog steg på steg baklänges, pare-
rande med yttersta försiktighet. Kaptenen var ursinnig.
Hans förut röda ansikte hade blifvit mörkrödt, de blod-
sprängda ögonen gnistrade och han flåsade tungt. Han
anade att motståndaren sökte uttrötta honom.
I kroppskrafter och skicklighet var kaptenen Niklas
betydligt öfverläg3en. Men denne var vigare och rörligare.
Och ju längre duellen framskred dess lugnare och kallblo-
digare kände han sig.
— Är det meningen, att vi skola trafva trädgården
rundt? röt kaptenen i det han gjorde ett ilsket utfall.
Niklas svarade ej, men passade på att gifva kaptenen en
rispa i vänstra armen, hvarmed han höll dolken.
Då bleknade kapten von Teuffelstein, icke af rädsla,
men emedan hans raseri nu nått kokpunkten. Han höll
upp med stötarne ett par sekunder för att pusta ut och
invagga sin motståndare i säkerhet.
Så tog han plötsligt ett blixtsnabbt, väldigt steg framåt
®ch Niklas kände till sin fasa kaptenens värjspets på sitt
bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
