Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Den fattige skrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563 —
hämta frisk luft. Då denne fick syn på den feta skönheten,
tog han henne om lifvet och snurrade henne rundt tre hvarf.
Hvarpå den stackars madame’n ilsken, halfblind och yr un-
der upphäfvande af fruktansvärda skrik slet sig från honom.
Ung Niklas sprang efter och gjorde några sirliga pas
framför henne.
— Ska inte mutter dansa? Ska inte mutter dansa?
Men »mutter», stötte honom åt sidan och rusade hem.
Efter det lilla missödet vidtog dansen åter. Glädjen
och ruset tilltogo. Stämningen steg. Bemänglet hade fått
tag i en annan skönhet och gjorde de kraftigaste piruetter
med sina långa ben. Hjelm, Stjernstråhle och alla studen-
terna och de yngre officerarne figurerade härs och tvärs i
den trånga salen än för sina egna flickor än för andras.
A alla sidor sparkades, knuffades man och trampade hvar-
andra på fotterna. Den tjocke tavernaren låg på en bänk
bakom disken, dubbelviken af skratt. Tårarne rullade ned
på hans feta kinder, medan han höll händerna för öronen
på grund af det infernaliska larmet. Hvar och en, flickor
som män, studenter som officerare sjöng på sitt eget vis.
Sånger, visor, dansmelodier blandades om hvarandra till en
gräslig disharmoni. Och kring väggarne sutto de, för hvil-
ka icke flickorna räckt till och tröstade sig med ölstånkor-
nas mångfald.
Bland dessa var kapitain von Teuffelsteins unge fänrik.
Förgäfves hade han sökt få dansa med sin älskade Zuleima,
som under den föregående natten skänkt honom så mycken
lycka, men som nu icke ens ville se åt honom. Skön
Zuleima hade endast öga för dagens hjälte, ung Niklas
skrifvare, och dansade med honom gång på gång. Fänriken
fick sukta. Och med vredegnistrande blickar betraktade
han det unga paret, medan han i botten tömde den ena
stånkan efter den andra.
— Men jag skall nog hålla reda på erl Och då vi
kommit ut på gatan, skall du få dig ett stygn, så att du
känner det, mumlade han mellan gnisslande tänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
