Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Den röda sammetsmasken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 579 -
jag till min far och då han märkte, att saken redan var
afgjord, gaf han fastän motvilligt sitt bifall till värt gifter-
mål. Men min älskvärda faster, hon rasade naturligtvis
och höll på att spricka af förargelse.
— Ja, det kan jag tänka mig.
— Vi bosatte oss icke långt härifrån, i Frankfurt, där
du vet min far har sin affär, och då nu er ståtlige kung
slagit sig ned med sitt hof här i Mainz och Heinrich som
adjutant till en af kurfurstens af Bayern generaler kommit
hit i och för underhandlingar, så reste jag också till Mainz
för att träffa min man. Och nu så är jag här. Konstigare
var det ieke. .. Men nu skall jag gå och söka reda på
Heinrich.
Cecilia eller, som hon nu hette, unga fru Redlich för-
svann på en stund men återkom snart med en trettio-års
svarthårig och svartskäggig ståtlig man, hvilken hon föreställde
för Hjelm såsom sin make.
Hjelm bugade sig.
— Jag känner ännu en gång behof af att tacka er för
allt hvad ni gjort för Cecilias skull och därigenom äfven för
mig. Utan er modiga hjälp skulle hon kanske ännu för-
smäkta inom klostrets murar, yttrade Heinrich i det han
tryckte Hjelms hand.
—• Bagatell, monsieur, svarade denne. Jag ville själf
rymma och hvad var då naturligare än att jag äfven hjälpte
syster Cecilia... förlåt, er fru, som under min svåra sjuk-
dom vårdat mig lika ömt, som om jag varit hennes bror.
— Visserligen, men i alla händelser ha både Cecilia
och jag er att tacka för vårt lifs lycka. .. Och låt oss nu
tömma en bägare i glädjen öfver att vara tillsammans !...
Sedan måste ni en af de närmaste dagarne göra oss ett
besök.
— Det skall jag visst, svarade Hjelm.
När han såg dessa två unga, lyckliga mänskor, kände
han åter stygnet i sitt hjärta.
All världen får hvad den drömmer om, blott du blir
utan, sjöng det i hans hjärna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
