Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Den röda sammetsmasken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 592
icke kunde få fram ett ord, utan endast stod och stirrade
på henne.
Men så kunde hon tala i stället. Och jag fick mig en
skur af förebråelser, sådan jag ännu aldrig erhållit.
— Jo, monsieur är just en figur, skrek hon. En usel
bof är ni. Först lofvar ni tro och kärlek åt en flicka hemma
i Sverige; och sedan har ni icke väl hunnit sätta foten på
Tysklands jord, förrän ni springer efter hvartenda fagert
ansikte ni får se. Och där hemma går den stackars be-
dragna flickan och drömmer om er och inbillar sig, att ni
hvarje afton vid lägerelden tänker på henne och somnar
med hennes namn på edra läppar. Jo vackert! I stället är
det alla möjliga andra. .. Lisbeth, Annchen eller hvad
de nu heta, som leka er i hågen. Ni borde riktigt skämmas ..
— Bästa Ebba. .. försökte jag afbryta den fruktans-
värda strömmen af ord.
— Tyst! skrek hon. Ni har ingenting att anföra till
edert försvar. Ni är en trolös usling, en bof, en kvinno-
förförare, en flickjägare och jag föraktar mig själf, att jag
någonsin kunnat vara dum nog att tänka på er . . .
Och se här har ni ringen tillbaka!
Och hon slet hastigt af sig handsken, drog ringen från
fingret, kastade den på golfvet och trampade på den. Sedan
vände hon mig ryggen och seglade ut ur rummet med en
min af den mest kränkta värdighet.
Jag stod kvar en stund som förlamad. Så böjde jag
mig ned, tog upp den stackars ringen och stoppade den i
fickan.
— Ja, det var ju en fatal historia, yttrade Hjelm.
— Och det värsta är, att jag nu, sedan jag återsett
Ebba, är mera kär i henne än någonsin.
— Det lär du väl icke få något godt utaf.
— Nej tyvärr, suckade Stjernstråhle och fällde be-
dröfvad hufvudet.
Jag tänker att du nu icke är vidare benägen, att
stanna kvar på balen, återtog Hjelm.
— Nej, jag går hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
