Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Genom eld och vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 605 —
... Och sedan placerar jag ofvanför Torstensons kano-
ner och så får han åska på, ju värre dess bättre. Men
dessförinnan ha vi på stranden hopat massor af sur ved,
beck och vattendränkt halm, som väl antändt bör utveckla
fruktansvärda moln af svart rök. Samma knep föröfrigt,
som ni erinrar er, jag använde vid Oppenheim, där vi
gingo öfver Rhen. När Tilly får se allt timret och märker
artillerielden, skall han för visso tro, att vi där skola för-
söka öfvergången. Men under tiden samla vi material här
vid holmen, slå bryggan och gå öfver floden. Tror ni icke
det skall lyckas, mina herrar.
— Utan tvifvel, ers majestät. Planen är utmärkt,
yttrade alla officerarne och äfven Horn instämde.
— Nå, saken är klar, fortsatte kungen. Det är endast
ett som bekymrar mig. Jag måste nödvändigt för broboc-
karnes skull ha reda på huru djup floden är här midt
framför holmen. Själf försökte jag språka an posterna
för att möjligtvis kunna lista ur dem det, men det enda
svar jag fick var en kula, som tog af mig hatten.
Då sprang en tanke upp i Benranglets uppfinningsrika
hjärna. Han red fram till kungen, strök hatten af hufvu-
det och yttrade.
—- Med ers majestäts tillåtelse skall jag försöka att
lista ur posterna, huru djup floden är, och kanske äfven
erhålla underrättelser om fienden.
— Men hur skall detta kunna tillgå, ryttmästar von
Drake? Själf höll jag på att bli skjuten, då jag närmade
mig dem, svarade Gustaf Adolf.
— Tillåt mig blott försöka, kanske det nog skall lyckas.
— Visst får du försöka, ehuru jag ej begriper hur du
skall kunna undgå att bli sårad. Men lyckas ni, min bäste
ryttmästare, då gör ni mig och hären en ovärderlig tjänst,
och kommer ni från med lifvet, lofvar jag att på stället
befordra er till öfverste.
Benranglet svarade ingenting, endast bugade sig i sa-
deln och red bort i riktning från stranden.
Kungen och de andra betraktade honom förvånade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
